Livet är förändring

 Idag, söndag, har jag ridit Ares tre pass på tre dagar. Första passet ensam på fredagslunchen, det andra passet på ridbanan när vår gemensamma vän Jonas hälsade på. Och så tredje passet idag. Ares börjar kännas som en helt annan häst. Jag började med att göra några åttor (två volter i en 8-formation) igår och han kändes lite spänd och motsträvig. Jag gjorde inte så mycket åt det utan lät honom fundera på saken. Idag gick det mycket bättre och jag känner mig otroligt nöjd. Ni kan ses fint han byter böjning här på den lilla filmen.  Självklart är han ju inte jättestadig då jag inte kunnat rida på riktigt som jag velat på grund av fång och flytt, men jag tycker ändå ha sköter sig överraskande fint. Särskilt som han skötte sig idag.  Sedan red jag ut med honom igen, även denna gång med Jonatan och Sessan som tryggt sällskap och Ares var otroligt lugn! Skritten gick långsamt och stadigt på lösa tyglar och rundan tog 50 minuter. Jag kände mig så trygg med honom!  Det känn...

  Nu börjar jag äntligen få pay off för alla ansträngningar jag lagt ned den senaste månaden på att få ordning på stallet. Jag tog in både Ares och Sessan i sina boxar samtidigt på lunchrasten, vilket gick sådär eftersom Ares drog framåt och Sessan släpade lite efter. Det behöver vi kanske öva mer på! Men det var bara att släppa Ares lös när vi närmade oss stallet, så gick han in i sin box, och så ledde jag in Sessan i sin box för säkerhets skull.  Sedan gjorde jag i ordning Ares och tyckte Sessan skötte sig bra med att äta hö och mineralerna hon fick i sin krubba. Och sedan så tog jag bara några djupa andetag och gick ut med Ares!  Det är en sak som är lite läskig med att fara ut med Ares, och det är att vi behöver korsa en trafikerad väg direkt för att komma ut till skogen, och mitt emot den vägen så finns det en segelbåt på en stor presenning där de även parkerat en släpvagn. Så det finns lite läskiga saker att titta på om man är en unghäst. Min oro har väl varit att A...

  Jag gillar inte att behöva totalvila men ibland är det bara nödvändigt.  Höger axel håller på att fucka ur med en tilltagande inflammation sedan jag målade stallet, trots att det var en vecka sedan jag avslutade målandet, och resten av kroppen hade feberkänsla i söndags, så jag blev sängliggandes framför fantasyserien Game of thrones. Men åh vilken härlig serie det är och vilken lyx att man kan se på denna berättelse och ändå upptäcka nya delar av den. Jag tömde skafferiet på godis och Jonatan kom med hämtmat som vi åt tillsammans, i sängen. Sedan ligger jag ju i sovrummet som vi renoverade sommaren 2023, precis när vi började dejta varandra, och jag tror egentligen man inte riktigt fattat hur mycket vi åstadkommit de här två och ett halvt åren.  (Jag minns att jag möttes med lite skepsis av kompisar och kollegor i början på relationen, om jag verkligen skulle lägga ned så mycket energi på att renovera någon annans mans hus, men det kändes som ett roligt projekt, och ja...

  Det var inte utan vånda jag gjorde i ordning Ares på en uteritt, tillsammans med Jonatan och Sessan. idag. Ares är ju fortfarande bara fem år. Det är november nu. Han har bara motionerast en gång här i Sjöbotten sedan han flyttade hit, sedan har vi lagt det mesta krutet på att bygga stallet åt hästarna.  Så jag hade väl en tanke om att han skulle kunna vara väldigt pigg i kylan, jag hade en tanke om att han kanske skulle vara lite mer sprattlig och reagera en hel del på omgivningarna. Och då kände jag mig osäker, för att Ares är en väldigt, väldigt, stark grabb, så jag vet inte riktigt hur jag skulle orka med ett allt för stort spektakel. Jag började därför med att leda honom och inte sitta upp på en gång.  Kom det något spektakel i novemberkylan då? Nej det gjorde det inte. Inget alls. Han var väldigt energisk i sina steg, alert, och andades stötvis och upphetsat här och var, men i övrigt hade jag ingenting i handen. Så efter att vi vandrat en stund tillsammans, och ha...

  Oktober har verkligen prövat oss vädermässigt! Det har regnat väldigt mycket, ibland utan uppehåll i flera dagar. Men som ni ser på Super-Sessans hov här så är det inte särskilt lerigt i deras hage! Det finns ett "lerhål" på ca 5 X 5 meter där leran ligger djup, minst upp till mina anklar, ett område inte så långt från ingången, men hästarna går helt enkelt inte där, utan går runt i stället.  Skogen är mossig, sandig och totalt fri från lera, vindskyddet är torrt och mysigt, och deras matplats har bara haft ett pyttelitet övre lager av lera på någon centimeter bara, Jonatan har sett nöjd ut över den fina lerfria hagen men planerar ändå att grusa upp matplatsen lite extra i framtiden, men det lär inte behövas mycket. Matplatsen är placerad på en liten upphöjning så det har fungerat superbra. Nere på den lilla ängen så är det lite upptrampat med hovmärken då marken är mjuk och blöt av allt regnande, men inte speciellt lerigt där heller.  Lite om Super-Sessans hov förreste...

Igår så var det första gången hästarna fick komma in i det nyrenoverade stallet! Jag är så otroligt nöjd över att vi fick till det så bra ändå, med tanke på att vi använde oss av begagnade medel och hade lite press på oss att ge hästarna en bra, torr, plats att göra dem i ordning på. Oktobervädret har inte varit snällt med mycket regn, och det var länge sedan man såg solen nu. Hästarna har klarat sig ganska bra undan lera i hagen, och deras sovplats är väldigt torr och fräsch. När vi mockar i hagen så ser vi att dom spenderat lite mer tid i vindskyddet nu än tidigare.  Jag kan ju säga att det även känns att jag är 44 år, snart 45, och att det tar lite på kroppen att renovera och måla. Arm, rygg och axlar tar lite stryk och trots att det gått två dagar sedan jag målade så är jag ganska mör i kroppen. Ena foten mår inte super efter att jag har gått i samma hårda skor mot betongen när jag renoverat också. Spända muskler i axlar och rygg gav en stark huvudvärk "bakom ögonen" när ...